Jag är nog inte den mest sympatiska människa, men idag på akuten träffade jag en man som fick mig att sitta trollbunden i timmar. Stig 161357 var mitt nr i när jag jobbade i det militära, sa han efter en stund...
Jag kommer in på akuten, tar mig en kö lapp. När jag vänder mig om så ser jag att en gammal man sitter och en-stirrar på mig. När jag passerar honom så säger han - Jag har sett dig förut !
Jag svarar att det kan vara så att det kan vara pga att jag varit med på tv :-) -Jag var med i Kan du slå en pensionär ? Han kollar på mig och ett leende infinner sig i hans ansikte. Sen säger han - Det var inte ditt ansikte jag kände igen, utan ditt gips :-).,....
Jag faller så pladaskt för han, så jag stannar till och tar han i hand och presenterar mig. Han gjorde något väldigt få skulle göra, han talade indirekt om för mig att -ja det kanske du var, men tro inte att du är någon :-)
Jag kan inte låta bli, jag bara måste sätta mig ner vid honom och lyssna på hans berättelse :-) Han var rädd och ensam och väldigt tragiskt rädd för att detta skulle bli hans sista kväll. Han blir upp ropad och försvinner in på ett rum.
Det tar ett tag, närmare ca2 timmar innan jag blir inropad. Jag får snabbt ett nytt "gips" och hamnar på medicin avdelningen. Jag hade under tiden jag väntade på nytt gips berättat för frugan, hur mycket och hur glad jag vart för att jag mött honom. Jag sa -Även trots att jag inte mår bra och ansiktet svider, så är jag så sjukt glad att jag hamnade här ikväll.
Jag fick träffa en underbar farbror som hade en unik berättelse, allt från det militära till lager arbetare. När jag sen får en säng på medicin, så lägger jag mig där bakom en skjutdörr, frugan ska hämta en stol som står bakom skjutdörren, samtidigt känner jag igen byxorna som stack fram bakom dörren.
Frugan fryser till och tittar på mig, och försöker berätta att det är den gamle mannen som ligger i sängen bredvid mig. Vilket jag redan vet, så jag säger rakt ut i tomma intet - Så vi hamnade tillsammans igen..
Farbrorn svarar, precis som om han skulle ha varit lika medveten om att jag var i rummet - Ja det gjorde vi, sen fortsatte han berätta om sitt liv... Jag och frugan sitter helt tagna av berättelserna, berättelserna hamnar på sidospår men det för oss mer samman..
När han sedan berättar att Marlens klasskompis morfar var hans chef i unga ålder så var ju frugan bara tvungen att upprepa namnet igen och få det bekräftat. Efter timmar av väntan kommer det en sköterska in i rummet och frågar honom om han är Stig.
Han svarar upp med -Ja jag är Stig 161357 är mitt militära nummer. Hon säger -Nu ska du bli inlaggd och komma upp på avdelningen. Sedan börjar hon rulla ut hans säng, när hans och min säng är korsade som ett T, så kollar jag upp på honom och jag vet ej varför men två fingrar åkte upp i pannan och gjorde en honnörs rörelse, samtidigt som orden - Jag är glad att jag fick träffa dig. Automatiskt kommer ur min mun
Han ler och när han har rullats ut ur rummet, så kollar han på mig genom dörr öppningen och säger -Jag hoppas vi möts igen. Jag svarar snabbt -Jag med ! Han börjas rulla ner för korridoren och jag hör han halvt ropa - Men då hoppas jag att det är under bättre omständigheter !!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar