Min berättelse & kränkta domare

I helgen när jag och frugan satte oss i badet med lite skumpa och mycket varmt vatten, på något sätt kändes det som om vi frös tiden. Tiden existerade inte, hela vår tillvaro lyftes vändes och vreds på. Det finns nog inget vi inte talade om. Efter närmare tre timmar och flera påfyllningar av både varmvatten och skumpa, så kliver vi upp och allt känns sådär underbart som det gör bara vid speciella tillfällen :-)

Men det var en diskunion som fastnade lite i huvudet, Marlen frågade mig -Den där bloggen, var inte det meningen att den skulle berätta mer om hur du tränar och mer om kampen ? Jo det har hon ju lite rätt i. Men i min värld så skulle det bli en väldigt smal blogg då. För det är ju genom upplevelserna jag berättar historien.

För ett år sedan hade jag inte dessa upplevelser som jag har nu, det enda jag upplevde då var jobbet och sängen. Så nu när jag orkar ta mig ut och på så sätt får uppleva den förvandlingen och får känna känslan att vara en del i samhället igen det är ju det som är historien.

Jag vill då med berättelsen eller anekdoten försöka få fram hur vackert eller jobbigt det upplevdes. Och idag så tänkte jag faktiskt, skriva om mina upplevelser från igår.

Jag och frugan hade inget att göra så vi bestämde oss för att åka och kolla på ett domarpar som skulle döma matchen mellan Borlänge - Bollnäs P15. Varför det var så intressant att se detta domarpar, var för att domarparet består av en ung tjej och en kille. 

När jag kommer till hallen så ser en av ledarna i Borlänge mig och kommer och ger mig en klapp på axeln och säger - Välkommen tillbaka, för vist dömer du nu? Just den enkla gesten, gjorde mig så glad. Det är vid såna tillfällen allting är värt slitet, det blir för mig då som när man vaknar upp en solig sommardag inte ett moln på himmelen och fågelsång :-)

Vi pratar lite innan Cirkusen drar igång, och cirkus vart det, för bortalagets tränare Magnus Westlin var inte nå intresserad av att sina, förövrigt duktiga spelare. Att de skulle göra en bra match. Nej nej det var helt enkelt inte hans grej. Från minut ett så var all fokus på domarna och bara domarna. 

Den pajasen gav sig på den unga kvinnliga domaren och hotar att med att han kommer explodera om hon tillät en situation att uppstå igen. Det djävligaste i det hela, hon kunde reglerna och tog helt rätt beslut. En bit in i  första perioden så leder Bollnäs och de spelar stundtals väldigt bra. Men fortfarande stod den pajasen Magnus Westlin och såga domarna vid midjan. 

Jag vänder mig då mot frugan och säger - Det finns inte en chans att Bollnäs kommer att vinna detta. för snart har han fått killarna att också bara fokusera på domaren. Samtidigt får jag frågan av en förälder om domarna är dåliga för han förstår inte varför Bollnäs tränare skrek hela tiden. Och jag har ett problem, tycker jag domaren på planen är dålig då säger jag det.. Det är inte populärt, men går det någon halvloj domare på planen.Som bara ska dit och bara hämta pengarna. Då tänker inte jag ljuga och säga att han är bra. Då skulle jag ju själv bli att se ut som en dåre :-) Och det ställer jag inte upp på.

Men så var inte fallet med dessa två domare de slet, de var engagerade, pratade med spelarna och tog bra beslut. Men Magnus (Bollnäs tränare) han hade bestämt sig att domarna var fiender av värsta sort. Han håna och gestikulerade mot domarna, skrek, ja ordagrant så var han pajasen på cirkusen. Och mycket riktigt så tog det inte långtid förens hans spelare också stod och skrek på domarna. Men jag lägger ingen skuld på killarna, tränaren visade ju att det var ockey att bete sig så. 

När perioden var slut kommer domarna fram och frågar vad jag tycker, och om de är så dåliga som Magnus sa... Jag berättade helt uppriktigt att de gjorde det bra och att de skulle fortsätta på den inslagna vägen. De blåser igång andra perioden och, ja Magnus Westlin fortsätter.

När domaren tar en helt korrekt 2 minuters utvisning på Bollnäs. Då tar cirkusen ala Magnus Westlin fart igen. Och hävdade att det var domarens fel att hans kille gjorde fel, men när inte de får gehör för sitt argument så blir killen arg och skäller på domaren så han får ytterliggare 2 minuter plus 10 minuter personligt straff. Då börjar Magnus åter igen skälla och håna domaren, han ber domarna gå och läsa en regelbok.

Domarna står tålmodigt och förklara för han vad som gäller, då försöker han få med sig de till resta föräldrarna, och tamefan hänger inte några föräldrarna på och börjar i sin tur häckla domarna. Jag hade bara lust att stiga över planen och be Magnus Westlin att hålla käften för han hade inte ett rätt, men det hade inte hjälpt domarna nå. För då hade det blivit ännu rörigare för dem. Magnus åker på ett matchstraff tillslut, men han hade bestämt sig för att han skulle då ha sista ordet. 

Innan han lämnar hallen så talar han återigen om föra alla hur dåliga domarna var. Nu var det en förståndig mamma från Bollnäs som började prata med mig, hennes åsikt var precis som min att varför ska man lägga energi på domarna ? När man har ett helt lag att hålla koll på. 

När andra perioden var färdig spelad så kommer domarna fram till mig och säger vi bryter matchen. Vi går undan, in på en toalett för att prata. Direkt vi stänger dörren så börjar tårarna att rinna ner för kinderna på domarna. Och de säger vi orkar inget mer nu. Jag förstår dem så jävla väl, för den frustration som infinner sig när man gör så bra ifrån sig, och bara får skit. Det känns förjävligt!

Jag ger dem rådet att fullfölja matchen, för de gjorde inget fel. De gjorde en riktigt bra match, och skulle de bryta matchen så skulle Magnus få vatten på kvarnen, Men framför allt för visa att detta kan vi som domare och det är efter en sådan här match man växer. De bestämmer sig för att fullfölja matchen. 

Samtidigt som vi gått undan så passade den där Bollnäs mamman på att gå fram till de övriga föräldrarna och talade om att det de gjorde gynnade då inte killarna. Vilket hon ska ha en stor eloge för!!!

När vi går ut till tredje perioden så kommer Borlänges tränare fram till mig och ber mig stötta domarna för de har det inte lätt och tänker bryta matchen. Jag talade om att vi hade pratat och att match skulle fullföljas, samt att de har mitt fulla stöd, eftersom de inte gjort något fel. 

Och det är i den situationen när tränaren kommer fram som, blir min berättelse om kampen mot min övervikt. Jag hade aldrig stått där om jag inte hade tränat. Och då hade jag heller inte känt mig som en i samhället.

Tredje perioden vart ett lite lugnare kaos och matchen spelades av.

Jag kommer nog få skit för sågningen av Magnus Pajasen Westlin men den kan jag ta alla dagar i veckan. Nu vet inte jag om han är så i alla match och låter det vara osagt. Men i denna match var han pajasen på cirkusen.

Jag har hållit på med innebandy sedan 1990 och jag har aldrig skickat in en anmälan om bestraffning då jag bara tittat på matchen, men igår gjorde jag det!!!!

Skulle jag vara Magnus Westlin så skulle jag ringt upp domarna och bet dem om ursäkt för det är de värda!!!!! Han bör även be klubben om att få gå en domarkurs, så han har någon som helst syn på vad som gäller.

Gårdags kvällen slutade med en dömning för egen del, Jag och Brandten gjorde en riktigt bra match och jag känner att jag börjar att komma igång mer och mer med rörelserna och orken.

Runt klockan 00:00 i natt fick jag ett sms av en spelare som var upprörd över att inte fått ett assist som han tyckte han skulle haft. Han började smset med -Ursäkta tiden. 

Jag kunde då inte låta bli, och jag svarade -Hehe tiden är inget problem, problemet ligger i tvångstankarna att få det rättat oavsett tiden :-) 

Då ska det tilläggas att det var en Div 5 Herrar vi dömde. 

Själv ska jag nu göra mig i ordning för ett pass på Friskis motionsband i en händelse rik värld ;-)

Stig 161357 !

Jag är nog inte den mest sympatiska människa, men idag på akuten träffade jag en man som fick mig att sitta trollbunden i timmar. Stig 161357 var mitt nr i när jag jobbade i det militära, sa han efter en stund...

Jag kommer in på akuten, tar mig en kö lapp. När jag vänder mig om så ser jag att en gammal man sitter och en-stirrar på mig. När jag passerar honom  så säger han - Jag har sett dig förut !

Jag svarar att det kan vara så att det kan vara pga att jag varit med på tv :-) -Jag var med i Kan du slå en pensionär ? Han kollar på mig och ett leende infinner sig i hans ansikte. Sen säger han - Det var inte ditt ansikte jag kände igen, utan ditt gips :-).,....

Jag faller så pladaskt för han, så jag stannar till och tar han i hand och presenterar mig. Han gjorde något väldigt få skulle göra, han talade indirekt om för mig att -ja det kanske du var, men tro inte att du är någon :-)

Jag kan inte låta bli, jag bara måste sätta mig ner vid honom och lyssna på hans berättelse :-) Han var rädd och ensam och väldigt tragiskt rädd för att detta skulle bli hans sista kväll. Han blir upp ropad och försvinner in på ett rum.

Det tar ett tag, närmare ca2 timmar innan jag blir inropad. Jag får snabbt ett nytt "gips" och hamnar på medicin avdelningen. Jag hade under tiden jag väntade på nytt gips berättat för frugan, hur mycket och hur glad jag vart för att jag mött honom. Jag sa -Även trots att jag inte mår bra och ansiktet svider, så är jag så sjukt glad att jag hamnade här ikväll.

Jag fick träffa en underbar farbror som hade en unik berättelse, allt från det militära till lager arbetare. När jag sen får en säng på medicin, så lägger jag mig där bakom en skjutdörr, frugan ska hämta en stol som står bakom skjutdörren, samtidigt känner jag igen byxorna som stack fram bakom dörren.

Frugan fryser till och tittar på mig, och försöker berätta att det är den gamle mannen som ligger i sängen bredvid mig. Vilket jag redan vet, så jag säger rakt ut i tomma intet - Så vi hamnade tillsammans igen..

Farbrorn svarar, precis som om han skulle ha varit lika medveten om att jag var i rummet - Ja det gjorde vi, sen fortsatte han berätta om sitt liv... Jag och frugan sitter helt tagna av berättelserna, berättelserna hamnar på sidospår men det för oss mer samman..

När han sedan berättar att Marlens klasskompis morfar var hans chef i unga ålder så var ju frugan bara tvungen att upprepa namnet igen och få det bekräftat. Efter timmar av väntan kommer det en sköterska in i rummet och frågar honom om han är Stig.

Han svarar upp med -Ja jag är Stig 161357 är mitt militära nummer. Hon säger -Nu ska du bli inlaggd och komma upp på avdelningen. Sedan börjar hon rulla ut hans säng, när hans och min säng är korsade som ett T, så kollar jag upp på honom och jag vet ej varför men två fingrar åkte upp i pannan och gjorde en honnörs rörelse, samtidigt som orden - Jag är glad att jag fick träffa dig.  Automatiskt kommer ur min mun

Han ler och när han har rullats ut ur rummet, så kollar han på mig genom dörr öppningen och säger -Jag hoppas vi möts igen. Jag svarar snabbt -Jag med ! Han börjas rulla ner för korridoren och jag hör han halvt ropa - Men då hoppas jag att det är under bättre omständigheter !!!

Fysisk härdsmälta & Utebliven Triss-vinst

Har inte skrivit på länge och har egentligen ingen fokus för att skriva nu heller, men jag måste hitta på något som får min rastlöshet att stanna upp för ett tag .. Jag har tre stycken fobier och utsätts jag för någon av dessa så utbryter någon sorts fysisk härdsmälta, kroppen slutar liksom fungera rationellt.

Mina fobier består av spindlar (inte små vanliga) höga höjder efter 3 meter börjar paniken komma och slutligen läkare.

Efter jag har fått reda på att jag ska opereras på trosdag, då jag ådragit mig en sträck-sen-skada i tummen. Så flippadde jag direkt ur, det första jag gjorde var att åka hem och googla dödligheten i samband med narkos. Den var en på 100.000, för den normale så skulle det ge ett betryggande besked. Men inte för mig!!!!

Jag rellarterar det till  mitt vanliga tänk, jag köper triss-lotter 30 kr och tror att jag har chans att vinna storvinsten och den chansen är 1/500.000. Det innebär att den chansen, att vinna på triss är 5*så liten som chansen att jag skulle dö under narkosen. Men ändå tror jag att det finns en chans att jag vinner !!!

Men när jag påtalar detta så får jag hela tiden höra -så kan man ju inte tänka, det är skönt att bli sövd.... -Det betvivlar jag inte, att det är skönt. Men det är väll det mest normala sättet att tänka? Om jag tror att jag kan vara den ende på 500.000 som vinner, så måste jag väll tro att chansen att jag skulle gå hädan via narkos  (ende på 100.000) är en större chans !!

Nästa argument jag får är -Det går så fort du hinner inte räkna till tio sen minns du inget så vaknar du bara upp.. Ja alla utom en på 100.000 och jag har inte pratat med någon som inte vaknat upp, skulle jag gjort det så kanske den skulle sagt - Tommy, det är inte värt det, det blir så mörkt !!!

Sist jag bröt benet så kom det in en sköterska och berättade att jag skulle opereras, och att jag skulle bli sövd, då kollade jag på henne och sa - NOPP ! Det ska jag icke..
Hon kollade på mig och sa -Men hur hade du tänkt att det ska gå till då ?
Jag var redan skraj då, men när hon svarade mig så vart jag ju fett-skraj och svarade - Det ska väl inte du fråga mig det är ju ni som är läkare !!!!

På vilket hon svarade mig - det där får du ta med Narkosläkaren. Sedan gick hon.....

När narkosläkaren kom så berättade jag att jag vägrade bli sövd, han svarade mig att de kan underlätta att ta ryggmärgsbedövning då jag var så tung. Då var jag 25 kilo lättare än nu, och nu vill dom jävlarna söva mig...

Jag har även fått hem en hälsodeklaration och fråga 16 gör mig lite rädd när frågan ställs om jag är blind!!!! Undra om de har många blinda som svara på dessa enkäter? 

Nej nu orkar jag inte skrämma upp mig själv något mer med att skriva om den kommande torsdagen...

Nu när jag varit sjukskriven så har jag av någon anledning tittat på tv6play Paradise hotel Danmark, Å herregud vilka puckon, Å varför ger jag inte upp och ser något annat !!?????? (Bara ett litet sidospår)

Så här ser ett blogg-inlägg under fysisk och psykisk härdsmälta ut !!

Från då till nu förändras allt !

Gjorde ett inlägg på nyårsafton som jag tog bort, pga att jag inte lyckades måla fram mina känslor med ord. Det blev bara att se bittert ut, och det var inte det som var meningen. Tänkte nu försöka mig på att måla med orden så jag förmedlar det jag vill säga :-)

Då vill jag spola tillbaka klockan till början utav året som var, då mitt liv var obefintligt, jag existerade, men något liv hade jag inte. Jag sitter på ett grupp möte på jobbet och en arbetskamrat ska berätta om ett förbättrings arbete som pågick, han är den där kille som allting ska vara så hurtigt som möjligt för (helt motsatt mot hur jag kände mig då). 

När han hade berättat färdigt så säger han (Pettsson) - Jag säger inte ha en bra dag, jag säger skapa er en bra dag !

När jag hörde honom säga de orden, så tänkte jag ur min sittovation då - Vilken jävla rövslickare och dryg människa. 

Jag retade mig enormt på de orden han sa. 

Men under året som gått så har jag sakta men säkert, börjat inse att han faktiskt hade rätt ! Man måste faktiskt skapa sig sin egen dag. Det finns så mycket man kan påverka i sin vardag som man väljer att inte göra något åt. Istället så väljer man den lätta vägen, man bittrar ner sig i saker. Saker som man egentligen skulle kunna påverka till det bättre, om man inte förväntade sig att andra skulle fixa det åt en.    

Vill man förändra/förändras så måste man själv se till att ta sitt ansvar över sig själv och ens egen vardag. Det är ingen som kommer och knackar på ens rygg och säger - Nu ska jag fixa dina problem/bekymmer. Okej det kommer kanske finnas folk/vänner runt en som gärna hjälper och stöttar, men ansvaret över sin dag har man själv.
 
Om jag skulle skrivit detta direkt efter gruppmötet, så hade jag skrivit detta med mycket öknamn och bitterhet, idag skriver jag detta med en annan insikt :-) Det känns skönt, för det tyder på att jag utvecklas som människa, mina bokstavskombinationer kommer jag alltid ha *S* men de utvecklas :-)

Sen var jag väldigt negativ över alla som skrev Gott nytt år på er, rakt ut i tomma intet på FB. Jag beskrev mina känslor över det någonting liknande - Jag blir så jävla illamående och nästa kräkfärdig utav folks behov av att se ut som någon som har så många vänner så de inte hinner höra av sig till alla.

Jag menade att FB gör att man tappar mer och mer den personliga kontakten med sina vänner, Man skriver Gott nytt år, rakt ut sen är man nöjd. Vänskap är någonting man ska vårda, och jag tycker att man ska höra av sig till de man verkligen vill önska ett gott nytt år till, och säga det personligen. Eller med ett personligt meddelande .. Så knasig är jag ;-)

Så jag tänker inte avsluta dagens bloggande med att önska alla ett gott nytt år, utan jag tänker säga så här:

-Jag säger inte ha ett gott nytt år, utan skapa er ett gott nytt år ! 

Spermie ångesten & blunda tanten!

I morse vaknade jag upp med ett ryck ur en dröm, kallsvettig och med en knut i magen.. Allt detta med att försöka få barn, har nu till och med fått mig att börja drömma om det. 

Marlen har nu ju lyckas få ägglossning och vi ska testar att bli gravida på ett "normalt" sätt. Fungerar inte detta så får vi hjälp med provrörs befruktning i början av nästa år. Sist vi var till läkaren så gav han mig en kopp och berättade att det var dags för ett nytt spermatest. 

Det var väll inte så att jag jublade direkt. En ångest infann sig i min kropp! Inte över att jag skulle vara tvungen att onanera i en kopp, utan över att jag har levt så onyttigt och inte alls tänkt på hälsan under så många år. Tänk om det nu skulle visa sig att jag har tack vare det försämrat våra chanser att lyckas!!?

Direkt vi har samlag så tänker jag på det, och ni kan ju ge er fan på att, då blir det att krångla. Det är som om spermierna kryper så långt in i min egen kropp och vägrar ge sig iväg.. När jag tänker på det får jag upp en bild i huvudet, där det sitter en spermie på sin svans med armarna i kors och ruskar på huvudet. 

Men det är samtidigt lite intressant när man pratar om det, helt plötsligt så är det alltid någon som säger - jag vet hur det är, vi har också gått igenom det där!! Det gör så att det hela känns bättre, inte för att de har haft problem. Utan för att man inte är själv med problemet.. Okey, de beskriver inte det med bilden jag får upp i huvudet, men med att det krånglar :-)

Det är alltid skönt att veta att man inte är den enda som haft de känslorna vid barna-produktion ;-) Men det talas för lite om det, det är som om det skulle vara skamfyllt att det krånglar och är väldigt oerotiskt när man älskar bara för att få ett barn. Men just i denna stund när jag skriver det här, och läser min egen text får jag känslan av någonting vacker.. :-) 

Jaja, man kan inte sitta och oroa sig i onödan över att man levt onyttigt förut, trotts att det är lätt att det blir så :-) Nej, nu ska jag ta mig i kragen och tvätta mig och göra mig i ordning för ett pass på Friskis för att se till att jag behåller och förbättrar nuvarande hälsa. 

Ska försöka köra ett långpass så man förbränner allt som man ska äta under jul innan man ätit det :-)

Föresten, jag lär ju berätta om en tant som kom fram till mig och kollade på mig sedan sa hon - Gud va du gjort det bra, men jag tycker så synd om dig att du måste gå och blunda nu under jultider då det är så mycket mat överallt..  Den tycker jag var skön ! :-)

Hon sa ju det i väl-mening, så jag kunde ju inte svara så dumt jag ville. Utan jag svarade -inga problem, jag får äta vad jag vill och hur mycket jag vill. Men sedan lär jag ju träna så jag förbränner det, jag bantar ju inte. Jag tänker ju bara på att sköta min hälsa, så kommer vikten som en bonus :-)

När jag gick därifrån så kunde jag inte ge-fan i att fnittra som en tonårsflicka, Bilderna bara bubblade upp i huvudet, hur jag sprang runt och blunda under 10 dagar. Sprang in i allt och alla och ursäktade mig med att jag måste blunda för ser jag något måste jag äta det ;-) Hehe 

God jul på er och ät allt ni vill men glöm inte att förbränna det sedan ;-) Annars får ni springa runt och blunda nästa jul ;-)

Drömmen spelar ingen roll vad den handlade om, för det kommer ändå inte bli så ! :-)

 

Chansen har man så länge man lever!

I början av April 2012 hade mina förhoppningar om att någonsin bli av med min fetma helt försvunnit.

Det var helg och jag låg i min säng, 177kg tung. Precis som jag alltid gjorde när jag var hemma. Kroppen var slut, värkte och plågade mig. Hjärtat hade skenat för en stund sen, och rädslan för att dö hade infunnit sig i mitt huvud.

Frugan var ute och handlade så jag var helt själv och det enda sällskapet jag hade var min dator som stod i sängen bredvid mig. Jag slö-surfade för att tänka på något annat, och på något-vis hamnade jag på svt:s hemsida. Jag läste nyheterna som stod, för första gången bläddrade jag ner ända till botten av sidan. 

Som om det vore meningen, hittade jag en annons där svt sökte par som ville vara med i ett hälsoprogram. Det var inget att fundera på, utan jag började direkt fila på en ansökan, trotts att jag inte ens frågat frugan om hon ville :-) .. När frugan kom hem så visade jag henne ansökan och hon bara flinade och jag tror inte hon trodde att vi hade en chans att komma med.

Helgen tog slut och jobbet kallade igen. På tisdagsmorgon när jag satt på min service-truck, hade tankarna på ansökan helt flugit ur mitt huvud. Telefonen ringde och jag såg att det var ett 08 nummer, så jag tvekade på att svara. Första tanken var att det var någon försäljare som skulle tjata om någon produkt :-). 

Men jag svarade i allafall, en tjej presenterar sig och berättar att hon ringde från Jarowskij. Hon berättade att de gärna ville att vi skulle komma på en casting redan dagen därpå. Jag svarade att jag var tvungen att kolla med min chef om jag kunde komma ifrån då, och bad om att få återkomma.

Jag ringde min fru och berättade att de ville att vi skulle komma ner på castingen, jag kunde känna frugans nervositet genom luren då hon började fnittra så där som hon alltid gör när hon blir sådär gulligt nervös :-)
Min chef har alltid varit väldigt mån om att jag ska få en bättre hälsa, så han tvekade inte på att det skulle lösas så att vi skulle kunna åka på castingen. Lösningen vart att åka en dag senare för allas bästa.

När vi sitter på castingen och en tjej som heter Linda som förövrigt är producent till programmet, tittar på mig och ställer frågan -Hur snabbt kan du gå 500 meter ? Det var där och då jag fick den där känslan att jag ska klara av att bli av med min fetma. Mitt svar kom reptilsnabbt -Jag vet inte hur snabb, men jag vet att jag kommer genomföra det... :-)

Efter castingen så hade både jag och frugan en bra känsla av att vi hade chansen att komma med. Precis en vecka senare den 20 April står jag och ska hjälpa min lillebror att hämta ut jobbarkläder, klockan är runt 15 och telefonen ringer jag svarar utan att kolla nr, en kvinna i andra änden presenterar sig och ställer frågan -Är ni fortfarande intresserade av att vara med i programmet ? Självklart svarade jag. 

Resultatet kan ses här http://www.svtplay.se/video/554692/del-2-av-6 :-)

I programmet så säger sjuksystern Mattias -Han har minst 90kg att bli av med så, så lätt kommer det inte att bli. Därför döpte jag sidan till 90kg lättare, för det är det jag ska bli en dag !

Idag har jag tappat ca 40kg och mår så mycket bättre och älskar att kunna göra saker på min fritid. 
Men allt är inte en dans på rosor och enkelt.


Så när jag här om dagen fick förslaget av Håkan som förövrigt var kameraman under inspelningen som jag även vart vän med, att jag skulle skriva en blogg om arbetet för ett hälsosammare liv, så nappade jag direkt på idén. Vände mig till Sara som jag vuxit upp med och bad om hjälp att sätta upp en blogg då jag är helt kass på sådant. Igår fick jag en inloggning och kod av henne :-)

Nu tänker jag använda mig av denna blogg för att skriva av mig mina känslor och intryck, berätta om hur det är att vara fet och inte passa in i samhällets syn på kropps ideal. Men framför allt för att visa min kamp mot fettman. :-)

Bloggen kommer även att ha massa felstavningar och sär-skrivningar, men det fås det levas med, det är jag! ;-)

Välkommen till Tommys blogg!