Spermie ångesten & blunda tanten!

I morse vaknade jag upp med ett ryck ur en dröm, kallsvettig och med en knut i magen.. Allt detta med att försöka få barn, har nu till och med fått mig att börja drömma om det. 

Marlen har nu ju lyckas få ägglossning och vi ska testar att bli gravida på ett "normalt" sätt. Fungerar inte detta så får vi hjälp med provrörs befruktning i början av nästa år. Sist vi var till läkaren så gav han mig en kopp och berättade att det var dags för ett nytt spermatest. 

Det var väll inte så att jag jublade direkt. En ångest infann sig i min kropp! Inte över att jag skulle vara tvungen att onanera i en kopp, utan över att jag har levt så onyttigt och inte alls tänkt på hälsan under så många år. Tänk om det nu skulle visa sig att jag har tack vare det försämrat våra chanser att lyckas!!?

Direkt vi har samlag så tänker jag på det, och ni kan ju ge er fan på att, då blir det att krångla. Det är som om spermierna kryper så långt in i min egen kropp och vägrar ge sig iväg.. När jag tänker på det får jag upp en bild i huvudet, där det sitter en spermie på sin svans med armarna i kors och ruskar på huvudet. 

Men det är samtidigt lite intressant när man pratar om det, helt plötsligt så är det alltid någon som säger - jag vet hur det är, vi har också gått igenom det där!! Det gör så att det hela känns bättre, inte för att de har haft problem. Utan för att man inte är själv med problemet.. Okey, de beskriver inte det med bilden jag får upp i huvudet, men med att det krånglar :-)

Det är alltid skönt att veta att man inte är den enda som haft de känslorna vid barna-produktion ;-) Men det talas för lite om det, det är som om det skulle vara skamfyllt att det krånglar och är väldigt oerotiskt när man älskar bara för att få ett barn. Men just i denna stund när jag skriver det här, och läser min egen text får jag känslan av någonting vacker.. :-) 

Jaja, man kan inte sitta och oroa sig i onödan över att man levt onyttigt förut, trotts att det är lätt att det blir så :-) Nej, nu ska jag ta mig i kragen och tvätta mig och göra mig i ordning för ett pass på Friskis för att se till att jag behåller och förbättrar nuvarande hälsa. 

Ska försöka köra ett långpass så man förbränner allt som man ska äta under jul innan man ätit det :-)

Föresten, jag lär ju berätta om en tant som kom fram till mig och kollade på mig sedan sa hon - Gud va du gjort det bra, men jag tycker så synd om dig att du måste gå och blunda nu under jultider då det är så mycket mat överallt..  Den tycker jag var skön ! :-)

Hon sa ju det i väl-mening, så jag kunde ju inte svara så dumt jag ville. Utan jag svarade -inga problem, jag får äta vad jag vill och hur mycket jag vill. Men sedan lär jag ju träna så jag förbränner det, jag bantar ju inte. Jag tänker ju bara på att sköta min hälsa, så kommer vikten som en bonus :-)

När jag gick därifrån så kunde jag inte ge-fan i att fnittra som en tonårsflicka, Bilderna bara bubblade upp i huvudet, hur jag sprang runt och blunda under 10 dagar. Sprang in i allt och alla och ursäktade mig med att jag måste blunda för ser jag något måste jag äta det ;-) Hehe 

God jul på er och ät allt ni vill men glöm inte att förbränna det sedan ;-) Annars får ni springa runt och blunda nästa jul ;-)

Drömmen spelar ingen roll vad den handlade om, för det kommer ändå inte bli så ! :-)

 

Chansen har man så länge man lever!

I början av April 2012 hade mina förhoppningar om att någonsin bli av med min fetma helt försvunnit.

Det var helg och jag låg i min säng, 177kg tung. Precis som jag alltid gjorde när jag var hemma. Kroppen var slut, värkte och plågade mig. Hjärtat hade skenat för en stund sen, och rädslan för att dö hade infunnit sig i mitt huvud.

Frugan var ute och handlade så jag var helt själv och det enda sällskapet jag hade var min dator som stod i sängen bredvid mig. Jag slö-surfade för att tänka på något annat, och på något-vis hamnade jag på svt:s hemsida. Jag läste nyheterna som stod, för första gången bläddrade jag ner ända till botten av sidan. 

Som om det vore meningen, hittade jag en annons där svt sökte par som ville vara med i ett hälsoprogram. Det var inget att fundera på, utan jag började direkt fila på en ansökan, trotts att jag inte ens frågat frugan om hon ville :-) .. När frugan kom hem så visade jag henne ansökan och hon bara flinade och jag tror inte hon trodde att vi hade en chans att komma med.

Helgen tog slut och jobbet kallade igen. På tisdagsmorgon när jag satt på min service-truck, hade tankarna på ansökan helt flugit ur mitt huvud. Telefonen ringde och jag såg att det var ett 08 nummer, så jag tvekade på att svara. Första tanken var att det var någon försäljare som skulle tjata om någon produkt :-). 

Men jag svarade i allafall, en tjej presenterar sig och berättar att hon ringde från Jarowskij. Hon berättade att de gärna ville att vi skulle komma på en casting redan dagen därpå. Jag svarade att jag var tvungen att kolla med min chef om jag kunde komma ifrån då, och bad om att få återkomma.

Jag ringde min fru och berättade att de ville att vi skulle komma ner på castingen, jag kunde känna frugans nervositet genom luren då hon började fnittra så där som hon alltid gör när hon blir sådär gulligt nervös :-)
Min chef har alltid varit väldigt mån om att jag ska få en bättre hälsa, så han tvekade inte på att det skulle lösas så att vi skulle kunna åka på castingen. Lösningen vart att åka en dag senare för allas bästa.

När vi sitter på castingen och en tjej som heter Linda som förövrigt är producent till programmet, tittar på mig och ställer frågan -Hur snabbt kan du gå 500 meter ? Det var där och då jag fick den där känslan att jag ska klara av att bli av med min fetma. Mitt svar kom reptilsnabbt -Jag vet inte hur snabb, men jag vet att jag kommer genomföra det... :-)

Efter castingen så hade både jag och frugan en bra känsla av att vi hade chansen att komma med. Precis en vecka senare den 20 April står jag och ska hjälpa min lillebror att hämta ut jobbarkläder, klockan är runt 15 och telefonen ringer jag svarar utan att kolla nr, en kvinna i andra änden presenterar sig och ställer frågan -Är ni fortfarande intresserade av att vara med i programmet ? Självklart svarade jag. 

Resultatet kan ses här http://www.svtplay.se/video/554692/del-2-av-6 :-)

I programmet så säger sjuksystern Mattias -Han har minst 90kg att bli av med så, så lätt kommer det inte att bli. Därför döpte jag sidan till 90kg lättare, för det är det jag ska bli en dag !

Idag har jag tappat ca 40kg och mår så mycket bättre och älskar att kunna göra saker på min fritid. 
Men allt är inte en dans på rosor och enkelt.


Så när jag här om dagen fick förslaget av Håkan som förövrigt var kameraman under inspelningen som jag även vart vän med, att jag skulle skriva en blogg om arbetet för ett hälsosammare liv, så nappade jag direkt på idén. Vände mig till Sara som jag vuxit upp med och bad om hjälp att sätta upp en blogg då jag är helt kass på sådant. Igår fick jag en inloggning och kod av henne :-)

Nu tänker jag använda mig av denna blogg för att skriva av mig mina känslor och intryck, berätta om hur det är att vara fet och inte passa in i samhällets syn på kropps ideal. Men framför allt för att visa min kamp mot fettman. :-)

Bloggen kommer även att ha massa felstavningar och sär-skrivningar, men det fås det levas med, det är jag! ;-)

Välkommen till Tommys blogg!